Hej!
Det var ett tag sedan, eller två. Men efter en hektisk säsongsavslutning på alla de fronter så frigjordes plötsligt en stor mängd fritid (tråkigt nog) (konstigt nog). Efter att ha slickat mina sår (OBS! ej bokstavligen) tänkte jag således nu försöka mig på någon slags säsongssammanfattning (det vill säga mala). Jag delar upp det hela i två delar och börjar med:
Sportsligt
Först och främst så blev vi givetvis besvikna över att ha åkt ut ur slutspelet trots tre matchbollar. Ett sportsligt misslyckande. Men man ska väl inte glömma att vi fick tre matchbollar tack vare sportslig framgång. Tre raka segrar mot serietvåan. Det är bra. Ungefär lika bra som tre raka förluster är dåligt. Ska man vara den som är den så kan man även säga att vi hade tre segrar, två oavgjorda och två förluster mot Frölunda. Före det två raka segrar mot Djurgården. Totalt fem segrar, två oavgjorda och två förluster. Så egentligen är det ju jätteologiskt att vi slogs ut ur slutspelet. Egentligen så borde vi krossa Skellefteå nu.
Men ok. Sluta åtta i tabellen var lite lägre än vad vi hade hoppats på. Men vi avfärdade Djurgården pinsamt enkelt (så pass att många “journalister” och “experter” som är “opartiska” hyste pinsamt uppenbart agg mot oss även efteråt) och sedan pressade vi tabelltvåan över sju matcher. Det är ok.
Vinna CHL var däremot mer än ok. Jag tror att många underskattar denna bedrift och jag ser fram emot att sitta på gungstolen som gammelgubbe och stolt basunera ut “jag var där!” – “när Luleå Hockey vann Champions League!” – Visandes nedanstående bild i hopp om att någon ska bry sig om mig, muttrandes “det var bättre förr” och “ni skulle varit med på den tiden”.
Men ovilda fantasier åsido. En sportsligt sett klart godkänd säsong utifrån förutsättningarna med extremt tapp av både tongivande spelare och tränare. Vi var inte alls lika bra i serien som tidigare år – men desto roligare. Fagervall är en riktigt skön lirare på alla sätt och vis. Åter igen kändes det som att att vad som helst kan hända när man ska se Luleå Hockey spela, istället för att man på förhand visste exakt vad som skulle hända. På gott och ont ska tilläggas, men ändå.
Jag har absolut inget emot Rönnqvist som är en riktigt bra tränare men det är nästan så att jag hellre ser Luleå Hockey sluta åtta i tabellen à la “Fagervall hockey” än etta i tabellen à la “Rönken hockey”. Det finns mer att vara stolt över än tabellplaceringar och jag är ytterst stolt över Luleå Hockey 14/15.
Jag tycker även att lagbygget känns mycket lovande inför nästa säsong. Jag är en av många som vill se Abbotts kvar i Luleå och jag utgår ifrån att Ledin fortsätter här, men även om så inte sker så är ändå Vårat Gäng ett härligt gäng. Vi kommer ha kvar hårdingar som Sylvegård, Granström och LENNART plus lokala hjältar som Savva, Lassi, Janne, Fabbe och Harju. Vi kommer definitivt ha ett lag som spelar “Luleå hockey”, vilket även värvningen av tacklingskungen Anton Hedman visar. Kanske tveksamt med spets, men desto mera hets!
Ja. Det finns egentligen hur mycket som helst att skriva (mala) om men jag bryter här. Mer om årets förväntat extra silly Silly Season kommer kanske i ett senare inlägg, men nu över till något som jag kan något om:
Supportermässigt
April april! Sammanfattning av säsongen rent supportermässigt tas ej upp här då det kräver sitt alldeles egna inlägg. Likt Ostens föregångare återkommer jag således senare under påskhelgen. Men hur som haver så har Luleå Hockey gjort det bra och kommer garanterat göra det än bättre nästa säsong. Om inte så ska jag äta upp vår förre ordförandes (Jonas Hermanssons) skägg.
Ha det gott i påsk!
//Stefan Baudin, ordförande LuleåFans
